Wednesday, May 14, 2014

Panic moment again

Harini tak pi keja lg. Hebat sgt mcm company bapak ana yg punya. Ikut suka nk masuk office ke tak. Haha. No la. Bkn sesuka suki tak masuk office tp al kisah subuh td saya vomit teruk. Dh lama tak cmni tetiba jd balik so en.Ubi as expected terlebih panic. Panic sbb right after sy muntah saya terus snap gmbr wassap kt beliau. Kan hebat kan remaja zaman skrg muntah pun kau amik gambar gayah. Remaja ker?? Storynya cmni..en.Ubi call kejut subuh. Okla saya pun dh sedar but mcm biasa dok golek2. Selang 5minit pehtu tiba2 rasa perut bergolak. Mcm ada bnda berperang kt dlm perut & tak menyempat2 'peperangan' tu naik kt saluran trakea. Wahh trakea bagai kau gayah. Trakea la kot yg saluran pernafasan menyambung tekak ke perut kan. Ha dia naik bergolak kt situ. Takdan seminit kemudian naik kt pangkal tekak. Sepantas kilat saya duduk & bangun. Tapi takdan capai pintu bilik, semuanya tersembur keluar habis kena pintu dinding cermin. Lantai toksah ceritalah. Ya i know, disgusting kn? Sorry guys.. pastu bdn jd terketar2 sikit not sure its a reaction ke or sbb diri sndiri panic. Capai towel kecik, kaut semua sisa2 tu bawa pi bilik air. Cuci the towel & saya mndi skali. Smntara mndi tu berkali-kali jg muntah lg. Masuk bilik, solat subuh & berhajat nk bersiap nk pi keja. Berhajat jelah, pi nya tak sbb tak yakin nk drive. I can feel my sugar level dh start turun. Lps solat tu lamaaaa duduk berteleku last2 terbaring (nk duduk pun taklarat). Risau jg takut 'hilang' or 'tertidur' terus tp mmg tak larat utk capai apa2 yg manis like air manis or gula2 utk bg sugar level increase sikit. Dlm keadaan terbaring, mmg saya rasa diri saya lemah, terkulai, sempat baca wassap en.Ubi. He said, "Ya Allah Ya Tuhanku... Kau berikanlah Irma aneeza kesihatan yg sempurna suapaya dia dapat melakukan kerja dan ibadah mu". I smiled, I istighfar, I recite syahadah, & I close my eyes. Sblm saya betul2 lena, I ckp dlm hati, ya Allah, jumpakan ku dgn ZohorMu. Alhamdulillah, at 12.21pm saya tersedar, sejam sblm Zohor en.Ubi called tanya how I feel (pg tu dia sibuk nk mai tp sy xbagi sbb rasa sgt2 taklarat). I had lunch with him & so do dinner. I also managed to perform my zohor asar mgrb isya for today. Alhamdulillah. Later that i realize, dinner td saya mcm marah2 en.Ubi - sbb sy risau dia masuk night shift lmbt tp dia slumber dekk je relax konon nk spent time with me. Cett. Moral of the story, whenever your closest one bising2 kt you, it doesnt mean they hate you like they want you to get out of their life. Instead, they just being themselves in front of you. Still, they wish to have you next to them when critical times happen :') **intan payung, i'll fight to the end to be with you. So please bear with me when i started to 'fight' with you. Hehe**

No comments:

Post a Comment